När jag tittar på mina pärlhyasinter, som min svärmor sa att de hette - själv är jag värdelös på blomnamn, så får jag vårkänslor. Just dessa fick jag av min goa vän Ingrid som hälsade på för nån helg sedan. Nu sjunger de snart på sista versen och då får jag plantera ut lökarna i min rabatt. Då kan jag ju glädjas åt dem nästa vår och nästa och nästa....... Tyvärr är vägen så lång till rabatten ( ca 10 meter) så lökarna hinner tröttna, eller rättare sagt Kalle tröttnar och slänger dem! Ibland är han värsta pedanten min man - när man minst anar det.